|
Arbetet och livet ombord |
||||
|
Livet ombord på segel- fartygen var en sluten värld. Det mesta av det man behövde fick man tillverka själv.
Segel skulle sys och repa reras. Löpande gods skulle ses över och det som var slitet måste ersättas. Wire i rigg behövde regelbunden översyn m.m. Varje arbets moment krävde sina speciella knopar och tekniker. Man måste också kunna reparera eller nytillverka fartygsdelar och inredningsdetaljer när fartyget var till sjös.
|
 e
På större fartyg hade man segel- makare, timmermän m.m., men på de mindre måste alla kunna lite av varje. De yngre lärde av de äldre. Varje fartyg var sitt eget " universitet". Under århundraden utvecklades det en egen sjömanskultur. Under sin lilla fritid tillverkade sjömännen sina egna privata nyttoföremål som sjösäckar, verktygspåsar, skydd till flaskor, kistor, hängmattor, skärp m.m.
|
Materialen och teknikerna
var de som de använde i sitt vardagliga arbete.
Analfabetismen var utbredd bland segelfartygens sjömän. Eftersom man inte var kompis med A, B, och C fick man hitta på andra sätt att berätta för dem där hemma om vilket fartyg man arbetade på, eller vilka hamnar man besökt. Därav utvecklades miniatyr- måleriet. Man målade vad man fick tag på. En ask, flaska eller träbit. Flaskskepp,fartygsmodeller och skeppsporträtt har samma ursprung |
||
